I 50 år har a-kassan hjälpt sina medlemmar. Genom svåra tider och in i en ljusare framtid. A-kassan har fått svenskarna att våga ta risker och kunna utvecklas i sitt arbetsliv. Det här är historien om försäkringen som inte bara är en del av nutidshistorien – utan som också ringar in det typiskt svenska.

Den arbetslöse göteborgaren

Statistiken talar sitt tydliga språk. Ett mörkt orosmoln är på väg in på den svenska arbetsmarknaden.

Året är 1969 och inget tycks längre vara sig likt. The Beatles gör sin sista spelning på ett tak i London, "Pippi Långstrump" visas för första gången i svensk tv och Neil Armstrong sätter ner foten på månen. Men även på den trygga svenska arbetsmarknaden är stora förändringar på väg att ske. Sverige befinner sig mitt i akademikerexplosionen. Mellan 1960 och 1970 mer än tredubblas antalet högskolestuderande.

Akademikernas a-kassa 50 år

Men en stor fråga är vad de alla sedan ska jobba med. Hur många arkitekter och socionomer kan landet egentligen sysselsätta? Som nyanställd handläggare på den fackliga centralorganisationen Saco är det Sten Marcussons uppgift att hålla koll på statistiken. Nu ser han och kollegorna något som ingen kunnat ana bara några år tidigare. För första gången är risken stor att svenska akademiker kommer att behöva ta kölapp på Arbetsförmedlingen.

– Det var en helt ny situation, minns Sten Marcusson.

Samtidigt diskuteras om a-kassorna ska bli obligatoriska för svenskarna. Men när en stor utredning går emot den tanken är det dags för handling. Lösningen blir att starta arbetet med att grunda en arbetslöshetskassa enbart för akademiker.

Men det är lättare sagt än gjort. Saco har inga egna individuella medlemmar, utan är en centralorganisation för andra fackförbund med anslutna akademiker. Första steget blir därför att försöka få med dem på tåget. Somliga stretar dock emot. Eftersom arbetslösheten bland svenska akademiker 1969 fortfarande är mycket låg menar vissa fackförbund att en egen a-kassa är onödig. Framför allt en onödig utgift.

– Störst motstånd fick vi från Sveriges läkarförbund, men de hade så god ekonomi att vi till slut fick med dem, säger Sten Marcusson.

Artikel i Dagens Nyheter 1 mars 1977

Artikel i Dagens Nyheter 1 mars 1977

Men det är inte bara omsorg om högutbildade svenskar som ligger bakom beslutet att påbörja arbetet med en a-kassa för akademiker. Det här är en viktig del i en strategisk plan för att få större inflytande.

– Saco hade behov av att starkare etablera sig i den fackliga sfären. Man jobbade hårt på att få en styrelseplats i dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen. Med en egen a-kassa skulle chansen öka, säger Sten Marcusson.

För att ro projektet i land krävs först ett klassiskt lobbyarbete. Nu ska budskapet säljas in till den breda massan. Medierna är till god hjälp. Tidningsarkiven visar att frågan om arbetslöshet bland tjänstemän är het. Inför valet 1969 frågar studenten Agneta Jacobsson i Dagens Nyheter ekonomiministern Krister Wickman vad politikerna gör åt arbetslösheten bland de nyutexaminerade akademikerna. Ministern svarar med en syrlig motfråga:

– Är det rimligt att var och en som väljer en utbildning skall vara garanterad sysselsättning i precis det fack som han en gång utbildat sig till?

Saco har visserligen gedigen statistik på sin sida, men förpackningen är avgörande. Därför producerar Sten Marcusson diagram som ser lite extra dramatiska ut. Dessutom gäller det att ge frågan lite kött och blod, ett mänskligt ansikte bakom alla grafer och siffror. Att hitta en akademiker som saknar jobb visar sig dock vara besvärligt i Sverige 1969. Saco söker med ljus och lykta över hela landet.

– Till slut lyckades vi hitta en arbetslös civilingenjör i Göteborg som fick uttala sig i pressen, minns Sten Marcusson.

Nu blir "akademikernas erkända arbetslöshetskassa" ett nytt begrepp för svenskarna. I Dagens Nyheter annonseras i augusti 1969 efter "kvinnlig medarbetare" som ska arbeta med medlemsregister och ersättningsansökningar. Kunskaper i stenografi och maskinskrivning krävs, men man får lediga lördagar.

Jobbannons i Dagens Nyheter

Platsannons i Dagens Nyheter i augusti 1969

När Akademikernas a-kassa startar 1970 stiger medlemstalen snabbt. Det är tur, för några år senare slår Sacos prognos om en kärvare verklighet för högutbildade svenskar in. Sten Marcussons grafer har blivit verklighet.

– Redan 1971–1972 kunde vi på allvar se att arbetsmarknaden för akademiker blivit tuffare.

Men a-kassan ska med tiden också bli en del i ett politiskt spel, en maktkamp mellan höger och vänster. Och det får medlemstalen att sjunka.

Socialstyrelsen tipsar: Så kommer du upp på morgonen

Socialstyrelsen tipsar: Så kommer du upp på morgonen

Så här kunde det se ut i Sverige på 70-talet när Akademikernas a-kassa slog upp portarna

En del av den svenska historien

Inget parti har påverkat det svenska 1900-talet så mycket som Socialdemokraterna. Men på 1930-talet ställs ideologerna inför ett dilemma. Partiet har accepterat marknadsekonomin, men inte utan reservationer. Eller oro. Hur ska medborgarna nu skyddas mot de negativa effekterna av kapitalismen, till exempel när de står utan jobb?

Att vara arbetslös har tidigare likställts med att vara lösdrivare, vilket faktiskt var olagligt. Den första a-kassan i Sverige inrättas av det äldsta, och starka, fackförbundet Typografförbundet redan 1892. En arbetslöshetskassa är en bra morot för att värva medlemmar till facket. Andra förbund följer efter. En industriarbetare ska inte, som tidigare, behöva kastas ut i fattigdom om han blir sjuk eller skadar sig.

Men 1934 klubbar riksdagen igenom en mer omfattande statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring. Året efter utropar statsminister Per Albin Hansson välfärdsstaten som en modell för hur ett land ska fungera. De kommande åren blir de erkända arbetslöshetskassorna fler och villkoren för de arbetslösa bättre.

Historikern och författaren Henrik Berggren ser den svenska a-kassan som ett uttryck för vårt sociala kontrakt.

– Det passar in i systemet, säger han.

Henrik Berggren - Är svensken människa?

Henrik Berggren med sin bok "Är svensken människa?"

Ett spår som löper genom 1900-talet är bilden av svenskar som frihetsälskande individer som lever tillsammans. Fackförbunden är starka och vi har en tilltro till statens förmåga att organisera välfärden och fördela resurserna. I Sverige manifesteras det bland annat genom fackliga a-kassor. Modellen kallas för "Gent-systemet" efter den belgiska staden där den först användes. Den svenska arbetslöshetskassan finansieras dels med medlemmarnas avgifter, dels med den arbetsmarknadsavgift som alla arbetsgivare betalar.

Hur a-kassan är uppbyggd speglar också något större och mer filosofiskt: hur vi svenskar ser på människans och statens roll i samhället. I Sverige litar vi på att staten ska skapa frihet för individen. Därför passar upplägget, där kassan är en försäkring som bygger på enskilda medlemmar, så bra för oss.

I sin bok "Är svensken människa?" (med undertiteln "Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige") skriver Henrik Berggren och hans forskarkollega Lars Trägårdh om statsindividualismen, en allians mellan staten och medborgaren.

En stark stat, som vi litar på, ska ordna så att vi individer uppnår frihet och oberoende, oavsett om det gäller ekonomi eller känsloliv. Det ska inte hänga på familjen, grannskapet, bygemenskapen eller arbetsgivaren om vi kan förverkliga oss själva. Staten fixar det genom socialförsäkringar, studiestöd och barnbidrag.

Det är en lågmäld kollektivism. Om du kan få alla att agera individualistiskt, men det genom att gå samman med andra, har du uppnått ett mål.

- Henrik Berggren -

Den här mycket svenska synen på socialt kontrakt är äldre än vi tror, men iscensätts av 1900-talets sociala ingenjörskonst. Och arbetslöshetskassan är ett av många uttryck för det.

– Hur a-kassan är konstruerad pekar på konflikten mellan civilsamhälle och stat. Vad ska organisationer göra och vad ska vara statligt? Sverige är intressant genom all samverkan mellan staten, de starka fackförbunden och arbetsgivarna, säger Henrik Berggren.

I sin marknadsföring lyfter a-kassor i dag ofta fram att den försäkring som medlemmarna tillsammans betalar för gagnar individen. Akademikernas a-kassa framhåller till exempel att "med a-kassan i ryggen vågar man byta jobb, flytta eller starta företag".

– Det är en lågmäld kollektivism. Om du kan få alla att agera individualistiskt, men det genom att gå samman med andra, har du uppnått ett mål, säger Henrik Berggren.

De rätta jeansen 1976

De rätta jeansen 1976

A-kassan var inte den enda viktiga frågan i mitten av 1970-talet

Under rekordåren efter andra världskriget studerar utländska politiker och forskare fascinerade den svenska välfärdsmodellen. Henrik Berggren förklarar:

– Det sociala kontraktet skiljer sig mellan länder och regioner. Man har olika uppfattningar om hur samhället ska organiseras. I sydeuropeiska länder har familjen en större roll. Storbritannien och USA bygger på en hårdare konkurrens, marknadsliberalism och misstänksamhet mot staten. Det finns länder där trygghetssystemen, som a-kassor, är behovsprövade och man ser på dem som en nådegåva.

Här sticker de nordiska länderna ut. Det statliga ansvaret för välfärdssamhället är starkt. Men det existerar hand i hand med en tro på marknadsekonomi.

– I botten ligger arbetslinjen. Tydliga rättigheter till ersättningar ska göra dig till en produktiv samhällsmedborgare, säger Henrik Berggren.

Han berättar om de stora förändringar som sker i 1950-talets Sverige:

– Arbetskraften flyttas om från landsbygd till städer och folk byter yrken. Då behöver medborgarna skyddas. Man ska inte behöva gå från hus och grund för att man under en period är arbetslös.

Henrik Berggren menar att a-kassan i grunden handlar om jämlikhet. Samtidigt innebär den också en acceptans för att arbetslöshet alltid kommer att existera i en marknadsekonomi:

– Då ska systemet inte bygga på att det är synd om dig. Försäkringen ger dig en rättighet, och i gengäld är du skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Arbetsgivarsidan motsätter sig först det här synsättet. Men samhällsomvandlingen under rekordåren på 1960-talet är en våg man inte bryter så lätt.

– Därefter finns en gemensam acceptans för att samhället ska vara dynamiskt. Människor ska uppmuntras att våga flytta och byta jobb, säger Henrik Berggren.

Ett annat spår genom vår nutidshistoria är något som vissa har svårt att acceptera: att svensken i grunden är individualist. Trots att det ofta talas om Sverige som ett homogent land, hårt präglat av Jantelagen. I sin bok skriver Henrik Berggren och Lars Trägårdh att det socialdemokratiska folkhemsbygget handlar om att förverkliga våra individuella drömmar om frihet. Inte om att i första hand hålla samman kollektivet.

– Med individualism menar jag att människorna har resurser att själva välja hur de vill forma sitt liv. Om svenskarna sedan väljer att köra likadana bilar och bo på samma sätt så är det en annan sak, säger Henrik Berggren.

När forskare jämför människors värderingar i den globala studien World Values Survey sticker svensken ut. Hon älskar sin personliga självständighet. Se här hur långt upp till höger vi hamnar när man mäter hur sekulariserade människor är och hur viktigt det är för dem att uttrycka sig själva:

Live cultural map over time 1981-2015

Live cultural map over time 1981-2015

En jämförelse mellan resultaten 1981, då mätningarna började, och i dag visar också att vi blir alltmer extrema i det här avseendet. Frågan är hur detta kan påverka Sveriges trygghetssystem.

– Om du tror på jämlikhet måste du tro att andra ska ha lika mycket frihet som du – och tvärtom. Jag tror inte att total individualism fungerar. Vår personliga frihet är betingad av en stark stat och välfungerande kollektiv, säger Henrik Berggren.

Konservatism, liberalism, socialism – oavsett var vi har våra värderingar är alla överens om en sak. Förändringstakten i Sverige under det sena 1900-talet har varit enormt snabb. Och från rekordår, via industrikriser till ett mångkulturellt samhälle, löper en lång linje: utan känslan av "trygghet tillsammans" så blir det heller ingen personlig frihet. Och det är a-kassan ett konkret tecken på.

Kampen om kassan

Ska a-kassan bygga på fackförbunden eller administreras av statliga Försäkringskassan? Är ersättningen så generös att den gör svenskarna lata? Ska kassan vara obligatorisk? Det är frågor som flitigt debatteras, inte minst årtiondena efter att Akademikernas a-kassa bildas 1970. Sverige går igenom lågkonjunkturer med industrikris och Socialdemokraternas självklarhet vid regeringsmakten bryts. Mer marknadsliberala synsätt får fäste. Och i de flesta andra länder är a-kassan obligatorisk – och inte facklig.

Vissa tycker till och med att a-kassan borde försvinna helt. I samband med en årsstämma 1998 säger industri- och finansmannen Peter Wallenberg att "a-kassan är den största fallskärmen vi har i landet och den borde vi avskaffa". Han förnekar först citatet, men tvingas backa sedan flera personer hört honom säga det.

Den massiva kritik som Wallenberg möts av kan delvis förklaras av att trygghetssystemen anses vara kittet som håller det svenska samhället samman. Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Umeå universitet, har i sin forskning återvänt till frågan om hur svenskarna ser på välfärden. Resultatet står stadigt över tid. Stödet för det gemensamma, kollektivt finansierade trygghetssystemet är starkt. Därför sticker också Peter Wallenbergs uttalande i ögonen på många.

Akademikernas a-kassa 50 år

Men det betyder inte att svenska politiker lider av beröringsskräck. Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister 2006–2010, blir den i Reinfeldts regering som får ansvar för att försöka förändra den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det är ingen lätt uppgift. Littorin föreslår till exempel att a-kassan ska bli obligatorisk. Om sina politiska motståndare, som protesterar mot förslaget, säger han:

– Varför ska inte alla som har en lön ha ett inkomstrelaterat försäkringsskydd? Varför vill de att en fjärdedel av löntagarna på arbetsmarknaden ska stå utan försäkring?

Frågan utreds, läggs åt sidan och återuppstår. Men motståndet består. Till slut är det som om Littorin inte ens själv tror att en obligatorisk a-kassa är möjlig.

– Blir det väldigt mycket väsen och väldigt mycket oro runt detta får vi ta en ny funderare, säger han till tidningen Kommunalarbetaren 2007.

Det blir både väsen och oro, så frågan dör. Men självfinansieringen av a-kassorna behöver öka. Alltså: medlemsavgifterna behöver höjas. 2007 rusar medlemsavgiften från 100 till 350 kronor i månaden, även om Akademikernas inte behöver följa trenden efter ett rådigt ingripande av kassans dåvarande ordförande Anna Ekström. Avgiften är heller inte längre avdragsgill.

År Antal medlemmar i Akademikernas a-kassa
1970 72 130
1980 169 497
1990 270 678
2000 426 587
2010 627 539
2020 710 774

Källa: IAF. Samtliga siffror gäller i december månad förutom 1970 (augusti) och 2020 (januari).

Andra förändringar, som sänkt nivå efter 200 dagars arbetslöshet och höjda egenavgifter, gör också sitt till att påverka svenskarnas relation till a-kassan. Det får medlemstalen att sjunka. 2007–2008 förlorar de fackliga a-kassorna drygt 400 000 medlemmar. Anslutningsgraden minskar så mycket som tio procent. Och nivån i arbetslöshetsförsäkringen påverkar också arbetslösheten och lönebildningen.

För historikern Henrik Berggren är debatten kring a-kassan ännu ett bevis på det han kallar för "ett kollektivt mind change under 1980-talet".

– Det a-kassan erbjuder, alltså det trygga skyddsnät som vävts av både staten och organisations-Sverige, börjar diskuteras. Förslagen om obligatorisk a-kassa är ett tecken på att korporativismen är svagare.

Helt apropå - Yuppie

Helt apropå - Yuppie

På 1980-talet förändrades debatten kring a-kassan - och svensken blev yuppie

Henrik Berggren ser också likheter mellan 60-talet och 90-talet. Tider av stark framtidstro och radikala förändringar, präglade av kollektiva rörelser. Politiska under 60-talet, mer identitetsskapande som Amnesty eller Greenpeace under 90-talet.

Att vi var så tidigt ute berodde mest på min okunskap. Jag trodde helt enkelt att det var beprövat, men det visade sig att vi var bland de första i Sverige som jobbade digitalt.

- Sten Marcusson -

Just 90-talet innebär förresten en extra utmaning för a-kassorna. Sten Marcusson, han som på Saco arbetar med att dra igång Akademikernas a-kassa 1970, blir 1987 kassaföreståndare där. När han tillträder sin tjänst är arbetslösheten låg. Men den ekonomiska krisen i början av 90-talet förändrar den saken.

– Vi såg hur antalet ansökningar om ersättning snabbt steg. Det gjorde att vi började jobba med att effektivisera handläggningen. Vi hade tonvis med papper att ta hand om. För att slippa det började vi redan 1992–1993 att scanna in dokument och jobba digitalt, säger Sten Marcusson. Från att ha varit chef över tolv anställda, alla kvinnor, får han också rekrytera nya medarbetare för att klara arbetsbördan:

– Vi anställde mer kvalificerad arbetskraft med egna jurister. Det är viktigt att det blir rätt. En a-kassa är egentligen som ett stort lönekontor där man ska ge så god service som möjligt och se till att medlemmarna får sina pengar i tid.

Sten Marcusson, kassaföreståndare

Sten Marcusson hälsar välkommen till Akademikernas a-kassa

Nu ska det visa sig att det är annat än pålitligheten i utbetalningarna som påverkar svenskars förtroende för välfärdssystemen. Professor Stefan Svallfors forskning från 2010 visar att framför allt arbetare visar tecken på att inte längre lita på att de verkligen får någon ersättning om de blir sjuka. Ett tvivel har smugit sig in. Går det att lita på staten när globala konjunkturer och nya anställningsformer styr vårt arbetsliv?

År Antal a-kassor Medlemmar i 1000-tal
1945 33 819
1950 37 1 085
1955 44 1 243
1959/60 47 1 340
1964/65 44 1 571
1969/70 48 2 166
1975 45 2 748
1980 46 3 134
1985 44 3 431
1990 42 3 621
1995 40 3 803
2000 39 3 793
2005 37 3 807

Källa: Statistisk årsbok, olika årgångar. Anm: kalenderår ersatte försäkringsår 1974

Trygghet i 39 år

Redan som juriststudent går Gunilla Upmark 1966 med i det som då heter Juristförbundet. Det är inget hon reflekterar särskilt mycket över, utan snarare något man bara ska göra. När hon 1973 är tingsnotarie går hon också med i Akademikernas a-kassa. Det gör Gunilla Upmark främst på grund av tingsrättens lagman, känd för att vara mer intresserad av de unga medarbetarnas misstag än deras förtjänster. Många får intrycket att han rentav gillar att ge notarierna dåliga vitsord.

– Det var dålig stämning på arbetsplatsen och precis som de andra notarierna var jag orolig över det betyg jag skulle få. Trots att arbetsmarknaden för jurister var god bävade jag lite inför framtiden, säger Gunilla Upmark.

Men hennes beslut om att gå med i a-kassan handlar inte bara om den märklige lagmannen.

– Det var en självklarhet att gå med, en säkerhet som jag inte minns att jag funderade så mycket över. Däremot var den kollektiva tanken något som tilltalade oss som var unga på den tiden.

Det var en självklarhet att gå med, en säkerhet som jag inte minns att jag funderade så mycket över.
Gunilla Upmark

Gunilla Upmark blev medlem 1973

Gunilla Upmark gjorde sedan karriär inom den offentliga sektorn och var bland annat byrådirektör.

– Jag snuddade aldrig ens vid tanken på att lämna a-kassan, trots att jag egentligen aldrig hade någon rädsla för att hamna i arbetslöshet. Vi "baby boomers" visste att vi skulle få jobb.

Däremot minns Gunilla Upmark den förvåning som uppstod på en av hennes arbetsplatser när en kollega inte var medlem i vare sig facket eller a-kassan.

– Det väckte stort uppseende och besvärade faktiskt till och med arbetsgivaren som inte visste hur detta skulle hanteras i lönesammanhang.

När Gunilla Upmark 2012 gick i pension hade hon inte varit arbetslös en enda dag under sitt långa arbetsliv. Betyder det att hon betraktar medlemsavgiften till a-kassan, som hon troget betalat i 39 år, som pengar i sjön?

– Nej, jag har aldrig tänkt så. Jag tror att a-kassan har bidragit till en trygghet för mig och många i min generation.

Gunilla Upmark kan förvånas över att de som är unga i dag inte går med i a-kassan i samma utsträckning som sina föräldrar.

– Det måste handla om tidsandan, att de har en starkare tilltro till sig själva, trots att det nog är lättare att bli uppsagd i dag än när jag var ung.

Från guldklocka till giggande – tillbaka till framtiden

Hur kommer a-kassan att se ut i framtiden? Svaret på den frågan beror på hur samhället kommer att se ut.

– Att a-kassan behöver förändras för att möta en föränderlig omvärld är en självklarhet om vi ska fortsätta att vara relevanta för individernas trygghet och en väl fungerande arbetsmarknad. Med vår goda kunskap om hur arbetsmarknaden fungerar för akademiker och med vår förmåga att ge individanpassad service är den ingen som skulle kunna göra vårt jobb bättre!

Svenskarnas sätt att arbeta förändras. Digitaliseringen kan göra att gigekonomin, där vi har flera olika jobb samtidigt, beroende på efterfrågan, växer i Sverige de kommande åren. Historikern Henrik Berggren:

– Jag tror att vi är inne i nytt skede teknologiskt och utbildningsmässigt. I dag är en stor del av befolkningen högutbildad. På 1950-talet var arbetaren normalmedborgaren. Jobbade du på SKF i Katrineholm kunde du känna att det var dig samhället var till för, att du var medelsvensson. Det är mycket en identitetsfråga, inte bara fråga om utbildning. I dag är samhället mycket mer delat. Utbildning spelar stor roll och akademikern är normen. Och så finns en stor grupp som känner att samhället inte är för dem, säger Henrik Berggren.

Fördelar för just vår a-kassa är att medlemmarna inte behöver byta a-kassa när de byter jobb och att alla förbund som vi samarbetar med erbjuder inkomstförsäkringar.

- Katarina Bengtson Ekström -

Om vi drar ut linjen ett par decennier är frågan hur många svenskar som INTE kommer att ha gått på högskola eller universitet.

– Vi kommer att fortsätta att växa eftersom antalet akademiker i Sverige växer, och medlemskapet i a-kassan är fortfarande en självklarhet för de flesta. Men vi märker också att medvetenheten om a-kassan minskar och det blir en av våra stora framtida utmaningar: att berätta vad a-kassan är och hur viktig den är. Behovet av trygghet växer när förändringstakten är snabb, säger Katarina Bengtson Ekström, kassaföreståndare för Akademikernas a-kassa.

– Fördelar för just vår a-kassa är att medlemmarna inte behöver byta a-kassa när de byter jobb och att alla förbund som vi samarbetar med erbjuder inkomstförsäkringar. Och att man kan vara med vare sig man är anställd eller företagare.

Katarina Bengtson Ekström

Katarina Bengtson Ekström, kassaföreståndare på Akademikernas a-kassa

Ett annat frågetecken är om det från politiskt håll finns en vilja att ändra reglerna. Katarina Bengtson Ekström hoppas att de folkvalda i så fall "säkerställer rimliga ersättningsnivåer och ser till att försäkringen fortsätter att vara attraktiv genom att man moderniserar och utvecklar den efter hur arbetsmarknaden ställs om".

– Men vi behöver också vara lyhörda för omgivningens och medlemmarnas förväntningar på oss, berätta att vi finns och förklara vad vi kan ge. Att nå ut till en så bred och mångfacetterad målgrupp är verkligen krävande och där är vårt samarbete med förbunden ovärderligt, säger hon.

Att nå fram med information till den breda allmänheten är inte enkelt. Trots att a-kassan har funnits i Sverige i över 100 år har förvånande många fortfarande svårt att skilja mellan den och fackförbunden. Somliga tror att a-kassan alltid ingår i fackföreningsavgiften. Andra kan inte svara på frågan om de är medlemmar eller inte. Eller vad det i så fall innebär.

– Jag vet inte vad det beror på, kanske att både fackförbunden och a-kassan har med trygghet på arbetsmarknaden att göra och att de har en gemensam historisk bakgrund som gör att man ser dem som delar av en helhet. Och så finns det förstås aktörer som haft intresse av politiska skäl att göra det otydligt, säger Katarina Bengtson Ekström.

Tidsandan går i vågor. Vi pendlar mellan att vara mer individualistiska eller mer gemenskapssökande och det får konsekvenser för hur vi resonerar kring gemensamma lösningar och "what’s in it for me".

Leif och Billy - Ilskan när a-kassan stryps

Leif och Billy - Ilskan när a-kassan stryps

A-kassan blir humor med Leif och Billy

Om 1900-talet har något att säga om framtiden så tyder detta händelserika århundrade på att a-kassan står sig stark, även om samhället i övrigt går igenom stora förändringar. Katarina Bengtson Ekström hoppas i alla fall att Akademikernas a-kassa de kommande 20 åren ska bli ännu vassare på personlig service.

– Vi vill inte bli en ny arbetsförmedling, men med vår stora kunskap skulle vi kunna ge stöd och till exempel svara på frågor som "vad har jag för möjlighet att få nytt jobb i mitt yrke där jag bor".

Som historiker är Henrik Berggren försiktig med att sia om framtiden. Det är lätt att dra förhastade slutsatser av sådant som i stunden upplevs som väldigt omvälvande:

– Ibland övervärderar vi förändringskraft. Historien visar att det finns långsiktiga strukturer som stannar kvar över tid.

Om det nuvarande svenska trygghetssystemet, med a-kassan som ett av flaggskeppen, är en del en sådan återstår att se.


Text: Andreas Utterström och Mattias Bergman / commercialcontent.se

Följ med oss in i framtiden

Bli medlem idag!