Är man värdelös när man är arbetslös?

Vad händer med självkänslan när jobbet försvinner? När allt fler akademiker står utan jobb och många blir kvar i arbetslöshet länge samlade Akademikernas a-kassa en panel i Almedalen för att diskutera arbetslöshetens mänskliga konsekvenser.

Arbetslöshet beskrivs ofta i siffror. Hur många som saknar jobb, hur länge de varit utan arbete eller hur mycket ersättningen kostar. Men bakom statistiken finns människor. Det var utgångspunkten när Akademikernas a-kassa arrangerade seminariet ”Är man värdelös när man är arbetslös?” under Almedalsveckan.

På scenen stod ärkebiskop Martin Modéus, Sacos ordförande Sofia Rydgren Stale, Mattias Wahlsten, generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF), och Annika Stenberg, kommunikationschef på Akademikernas a-kassa. Samtalet leddes av Annie Lööf.

Bakgrunden är ett arbetsmarknadsläge där allt fler akademiker står utan jobb. Akademikernas a-kassas Arbetslöshetsrapport 2026 visar att arbetslösheten bland medlemmarna har ökat samtidigt som många blir kvar utan arbete länge. I Sverige var 152 000 personer arbetslösa i minst ett år under förra året, och hälften av dem hade varit arbetslösa i två år eller mer.

Seminariet inleddes med berättelser från personer som själva upplevt lång arbetslöshet. Om hundratals jobbansökningar utan svar. Om AI-intervjuer utan mänsklig kontakt. Om känslan av att steg för steg förlora tron på sig själv. När Annie Lööf ställde den provocerande frågan om man är värdelös när man är arbetslös var panelen enig.

– Självklart är man inte värdelös, man är arbetslös. En människas värde är på inget sätt förknippat med hennes position på arbetsmarknaden, säger Mattias Wahlsten.

Sofia Rydgren Stale betonade att arbetslöshet i grunden är ett samhällsproblem, inte ett mått på en människas värde. 

– Arbetslöshet är inte ett individuellt misslyckande. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att vi gemensamt tar ansvar för omställningen mellan jobb. Flera i panelen konstaterade att arbetslöshet ofta upplevs just som ett personligt misslyckande

För de flesta är arbetet mer än en lön. Det ger struktur, gemenskap, sammanhang och identitet. När jobbet försvinner riskerar också känslan av att vara behövd att försvagas.

– Det som gör mest ont är att inte bli tagen i anspråk. Att inte behövas. Att inte vara efterfrågad, säger Annika Stenberg.

Hon beskrev hur många arbetslösa vittnar om att de successivt krymper i sina egna ögon när ansökningar avslås och telefonen slutar ringa.

Martin Modéus menade att samhället ofta lägger alltför stor vikt vid lönearbetet när människors värde bedöms.

– Vi har ett samhälle som projicerar väldigt mycket av vår identitet i just lönearbetet. Ju mer samhället lyfter den identitetsskapande faktorn, desto sårbarare blir vi också på den punkten. Han efterlyste ett bredare synsätt där människors värde inte kopplas till produktivitet utan till möjligheten att verka tillsammans med andra människor.

En annan fråga som återkom under seminariet var hur arbetslöshet skildras i den offentliga debatten. Där handlar ofta diskussionen om kontroll, bidragsfusk och kostnader. Men panelen varnade för att ett ensidigt fokus på misstänksamhet riskerar att undergräva tilliten till systemen.

– Vi får inte utgå från att människor är potentiella brottslingar. De allra flesta vill göra rätt, säger Mattias Wahlsten.

Samtidigt betonade han att kontroll och tillit inte är motsatser.

– De som gör rätt förväntar sig också att systemet agerar mot dem som väljer att inte göra rätt.

Annika Stenberg lyfte fram att kontroller behövs för att stärka förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen, men att fokus bör ligga på att göra systemen begripliga.

– Kontrollerna ska bygga systemet. Man ska inte kontrollera människor.

Även arbetsgivarna ansvar diskuterades. Flera paneldeltagare pekade på att sannolikheten att få jobb minskar ju längre tid en person varit arbetslös, trots att kompetensen ofta är densamma.

– Vi behöver ifrågasätta varför människor sorteras bort bara för att de har varit arbetslösa några månader och varför det är lättare att få ett jobb när man redan har ett, säger Sofia Rydgren Stale.

Annika Stenberg efterlyste fler rekryteringsprocesser där människor faktiskt får möjlighet att träffa en arbetsgivare och inte sorteras bort av en AI-funktion.

– Någonstans måste det finnas en mänsklig kontakt. För det mesta räcker det att träffa någon och inse att det här är en helt vanlig människa.

En fråga som återkom flera gånger var vilket samhälle vi vill ha.

– Ett gott samhälle tar hand om de svagaste. Men det skapar också beredskap att bidra och hjälpa andra när de behöver det, sa Martin Modéus.

Panelen var också enig om att lösningarna inte bara finns hos den arbetssökande. Arbetsgivare behöver våga bredda sina rekryteringar, stödet till arbetslösa sättas in tidigt och systemen vara tillräckligt begripliga för att skapa tillit.