Myterna om a-kassan

Trots att a-kassan sedan länge varit en trygghet i skakiga tider finns många seglivade missuppfattningar om försäkringen. Här får du hjälp att skilja sanning från myt.

A-kassan är din tveklöst viktigaste försäkring om livet tar en oväntad vändning. Att vissa väljer att stå utanför beror till stor del på missuppfattningar. Det menar Petter Broman, utredare på Akademikernas a-kassa:

– Den borde vara lika självklar som en hemförsäkring. Till skillnad mot andra försäkringar är a-kassan dessutom subventionerad eftersom man får tillbaka mer än man betalar in som kollektiv. Det är inte många försäkringar som är så pass fördelaktiga.

En vanlig missuppfattning är att a-kassan är en del av fackförbunden.

– Det beror på att det finns en koppling mellan dem. Det var ju fackförbunden som startade alla a-kassor en gång i tiden, säger Petter Broman.

Än i dag samarbetar fackförbunden med a-kassorna i många frågor, men man måste inte vara fackligt ansluten för att bli medlem i en a-kassa. Avgiften till a-kassan är lägre än fackavgifterna och brukar ligga runt 150–200 kronor i månaden.

– Har du en ansträngd ekonomi är inkomstförsäkringen, som a-kassan är, det sista du ska spara in på, säger Petter Broman.

Många tror också felaktigt att man måste ha varit medlem i en a-kassa i tolv månader för att ha rätt till ersättning.

– Det stämmer inte. Redan från dag ett kan du söka ersättning och få det som kallas grundbelopp. Det är baserat på hur mycket man har arbetat i genomsnitt innan man blev arbetslös. Ett års medlemskap gäller för att kunna få full ersättning, säger Petter Broman.

Minimikravet är att man uppfyller ett så kallat arbetsvillkor.

– Det innebär att man under ett år måste ha minst sex månader med 60 timmars arbete per månad, säger han.

En annan myt som Petter Broman många gånger har stött på är att egenföretagare inte kan vara med i a-kassan:

– Företagande är precis som vilket förvärvsarbete som helst. Är du medlem så är både din arbetade tid och den inkomst du har från företaget försäkrade på samma sätt som för den som arbetar som anställd.